Namnstickor- ett fördelningsknep
För att alla elever ska vara engagerade i klassrummet använder jag mig av namnstickor.
Varje elev har sitt namn på en namnsticka där slumpen avgör vem som får ordet i en diskussion.
Att räcka upp handen när man önskar få ordet, är en vanligt förekommande metod i många klassrum, och ett sätt för läraren att fördela ordet. Det visar sig ofta, enligt Dylan William, fil.dr, som skrivit boken "Att följa lärande", att de engagerade eleverna i större utsträckning deltar i klassrumsdiskussioner, medan övriga blir passiva bisittare.
Forskning i ämnet har även visat att de elever som vistas i högengagerade klassrumsmiljöer gemensamt presterar bättre än de elever vars klassrumsmiljö präglas av att ett fåtal aktivt deltar i diskussioner. Elever som deltar i klassrumsdiskussioner, får på så sätt en ökad progression i sitt lärande, medan övriga inte utvecklas i samma takt. På sikt kan detta få stora konsekvenser för en elev som undviker att engagera sig och därmed går miste om möjligheten att utvecklas.
Många lärare skulle förmodligen också hävda att de kan fördela ordet rättvist mellan eleverna, men precis som Williams beskriver, känner jag igen mig i att dras mot att ge talutrymme åt de duktigaste eleverna, när jag känner stress att komma vidare i undervisningen, avsluta eller påbörja en ny diskussion eller arbetsområde. Att istället använda sig av metoder för fördelningsknep, kan vara en väg till ökat elevengagemang och formativ bedömning i praktiken.
Under hösten 2013 började jag använda mig av metoden att dra namnstickor för att fördela ordet slumpmässigt och rättvist mellan eleverna. Eleverna tillsammans med mig, har också gjort en gemensam utvärdering av förhållningssättet med slumpmässiga urvalsmetoder. Eleverna fick följande frågor att svara på:
1. Tycker du att det är bra att läraren drar en namnsticka på den person som får ordet i klassen?
a) Om du har svarat Ja, förklara vad du tycker är bra med namnstickor!
b) Om du har svarat NEJ, förklara vad du tycker är dåligt med namnstickor!
Andelen elever som svarade att det var bra att läraren fördelade ordet genom att slumpmässigt dra en namnsticka var i majoritet.
Så här tyckte klassen:
Ca 2/3 av klassens elever var positiva till att läraren använder namnstickor som fördelningsknep.
De angav följande motiveringar till varför:
- det blir rättvist.
- alla blir glada.
- lappen väljer, inte läraren, det blir slumpen som avgör.
- det blir inte samma person hela tiden.
- läraren väljer inte sin bästa elev/ favorit.
- alla får svara någon gång.
- man behöver inte/slipper räcka upp handen hela tiden
- alla får chansen att säga sin mening.
- alla får svara lika mycket.
- alla kan vara med och svara.
- ingen annan får lov att prata.
- det blir inte störigt, det blir tyst på lektionerna.
- det blir ingen diskussion och ingen säger hon/han har varit redan, nu är det min tur.
Ca 1/3 av eleverna var tveksamma till metoden och angav följande motiveringar till varför:
- det är orättvist.
- alla får inte säga vad de tycker.
- man har inte lika stor chans och kan bli bortglömd.
- om man inte vill svara måste man det ändå.
- om läraren tappar bort en lapp får man aldrig säga någonting.
- det är ett onödigt jobb att göra namnstickor, när alla kan räcka upp handen istället.
Precis som någon av eleverna ovan angav, så är styrkan med slumpmässiga val också en svaghet. Det gäller att kontrollera namnstickorna med jämna mellanrum, så att antal och elever stämmer överens. Någon sticka kan falla ur högen eller så kan någon plocka bort sitt eller andras namn ur högen.
När det gäller uppfattningen att "man måste svara", finns möjligheten för eleven att säga "pass" som svar och då går frågan vidare till en annan elev. Om en elev ofta svarar "pass" är det värdefull information för läraren, som kan fånga upp den elev som inte har förstått.
Om du som lärare är intresserad av att använda fördelningsknep i din undervisning finns exempelvis appar att ladda ner via nätet, interaktiva tavlor har också ofta program för slumpvisa urval men även namnstickor, glasspinnar eller tungspatlar med namn på fungerar bra!
 |
Metoden är hämtad ur boken:
"Att följa lärande- formativ bedömning i praktiken"
av Dylan William bildtext |
